Quantcast
Channel: Jag och mina tre » William
Viewing all articles
Browse latest Browse all 10

Tiden går

0
0

Ungefär vid den här tiden för ett år sen så blev jag övertalad att iallafall ta en panodil för att värkarna hade blivit så starka. Jag tänkte att det säkert inte va på riktigt den här gången heller (hade haft förvärkar i flera veckor och mer intensivt från nyårsafton)
Tänkte att det kanske bara va lite värre förvärkar den här gången för att jag hade skottat på förmiddagen. Det kanske va kroppen som sa ifrån. Eller så var det den där promenaden till och från centrum som gjorde att magen va lite extra tung. Vågade liksom inte riktigt tro på det.
Sen efter några timmar, vid halv tolv kanske, så ringer jag förlossningen och säger att jag nog måste få komma in, även om värkarna inte kommer sammanhängande. Det började bli lite för svårt att bara andas bort smärtan. Kom in sa hon, och tur va väl det för samtidigt som taxin kom så gick vattnet… Och när vi kom in va jag öppen åtta cm. Vi va inne på bb en timme och fyra min, sen va han ute. Lillplutten. Så, inatt blir han ett år gammal skrutten. Känns alltid lika konstigt när man säger att tiden gått så fort och man inser hur lång tid som faktiskt gått. Som nu när det har gått ett helt år. Poff!


Viewing all articles
Browse latest Browse all 10

Latest Images